Allan                              Helmy
1/9 1912 - 31/7 1992          19/3 1927 - 15/9 2003

Tack mor, Tack far, för tiden vi fick i stunder av glädje och allvar.
Vår sorg vid er bortgång är stor, men trots allt, en lättnad i lidandets plågor.

Du var just den mamman som vi ville ha och vi vet att du tänkte detsamma.
Din gärning är evig och förvaltas av oss som har Dig att tacka för livet.

Din klokhet, Din vishet, Din glittrande blick den snällhet som skimmrade runt Dig.
Vi saknar Din skepnad fast vi ändå fick i så många år vara med Dig.

Nu, Du får se Dig omkring var Du vill med sällskap Du saknat och önskat
ty Allan som väntat, rätt länge därtill får åter sin fru vid sin sida.

Fars avslut på jorden, det var inte lätt, då kräftan sig djupare bet,
Din snillrika lösning på allt och envar, vi minns Dig med värme och glädje.

Vi hoppas och tror att Ni har det bra, tillsammans igen i själarnas land.
Tidsnog vi mötas igen är vår tro och till dess; ni över oss vaka.

Era fyra pojkar.